Tips!

Hantera alla stressiga situationer som en hund:

Om du inte kan äta eller leka med det så bara kissa på det och gå din väg!

Här har vi inte tid att vara förkylda för det finns ingen annan att ringa efter, sa hon när jag kontaktade henne, efter att ha frågat 2 andra extrajobbare som tyvärr inte kunde ta mitt pass idag när jag inte mådde bra.

Det vara bara att slänga i sig en tablett, ta näsdroppar och jobba utan rast!

Nu är jag TRÖTT!!!

Det är inte kul och i dag funderar jag faktiskt på att stanna hemma från jobbet (14-19,30) och försöka fixa någon annan som tar mitt pass för jag har ont i huvudet, kroppen, näsan rinner, jag nyser och magen är i obalans så jag får dessutom springa på toaletten.

Usch! Vill dra ett täcke över huvudet och ligga i sängen hela dagen idag!

Om man nu ska dra till med en töntig rubrik......

Men det är riktigt kul att det sedan jag startade min blogg för en vecka sedan redan varit inne 59 andra människor och läst i den.

Jag hade tidigare en annan blogg under ca 2 år där jag bl.a skrev om mitt liv och att ha gått in i väggen och vägen tillbaka , men jag slutade skriva för ca 1 år sedan. Det var för att hela stan verkade känna till den och pratade om den - en del på ett negativt sätt. Det var en hel del skvaller och negativa kommentarer bakom ryggen på mig om att jag trodde att jag var något som lämnade ut mig och min familj i en blogg.

När jag skrev om känslor och vad jag t.ex tyckte om min chefs sätt att resonera så fördes det vidare till honom av arbetskamrater som utan att säga något till mig brukade läsa min blogg. Därför blev jag kallad till ett möte med högsta chefen som var riktigt irriterad, men facket sa att jag absolut inte hade gjort något fel och jag hade aldrig skrivit några namn.

Men detta blev så jobbigt och gjorde att jag slutade med den bloggen och tog ett break!

Det är anledningen till att jag inte berättar att jag bloggar igen.

Men när jag startade min första blogg gjorde jag ju det för att släkt och vänner skulle kunna läsa om hur jag mådde och tillfrisknade ur min utbrändhet.

Inte för att folk jag inte känner i vår lilla stad skulle ha en massa åsikter om den och om mig. Men sånt får man väl på köpet när bloggen sprider sig - hur den nu gjorde det....

Men det är väl som med skvallret i djungeltelegrafen - det går snabbt !!