Eller jag ska kanske kalla det nygamla......det är ju samma arbetsplats som jag arbetat på sedan hösten-03. Men jag har inte jobbat där på 8 månader nu och så är det ju en helt annan tjänst. Det ska bli spännande och roligt!

Tidigare var jag låg-och mellanstadielärare där, men efter att jag hösten-05 "sprang rakt in i väggen" där (pga att hur mycket jag än jobbade så räckte jag inte till) så hittade jag aldrig tillbaka till den riktiga gnistan för klasslärarjobbet - rädslan för att bli så dålig igen fanns nog kvar.

Nu har jag ju arbetat på konditori i 5 månader och det ska jag fortsätta med 3 förmiddagar i veckan=22 % och så ska jag jobba 50 % på ett av skolans fritids varje eftermiddag. Det blir lika många timmar som jag jobbat på konditoriet fastän på 2 arbetsplatser nu.Jag tror det kommer passa mig perfekt med den här blandningen och ser fram mot att arbeta bland barn igen.

Har länge varit sugen på att arbeta som fritidspedagog eller textilslöjdslärare istället. Jag vikarierade en hel del i båda de jobben under förra våren (när jag samtidigt jobbade 50% som lärare) och det var kul!

På fritids och i textilslöjden får man en helt annan kontakt med eleverna och hinner prata med dem.

Det är inte alls samma krav som man har på sig när man jobbar som lärare i en klass och har en massa klassföreståndaransvar, administrativa papper som ska läsas och skrivas, planeringar av alla ämnen, rättning av böcker och en hel massa mål som varje elev helst ska uppnå och allt ska ju numera dokumenteras.Puh

*Ha en bra vecka!*

För det ska jag ha !

....med alla ljud och stimmet o stöket runt mig när vi är ute på "nöjesställen" (vad ska man kalla det för...?)

Då känner jag att jag fortfarande inte är helt frisk för alla ljud och människor gör att det går runt i huvudet på mig och jag mår psykiskt dåligt av det. Vill bara därifrån och orkar inte ha roligt och bjuda på mig själv. Det blir en sån kraftansträngning att konversera och roa sig så jag vill bara hem.

Vid strax före 23 började tårarna rinna för då var jag helt slut efter att ha varit där i 4 timmar. Ska det alltid vara så här?

Min man var snäll och följde med mig hem, men egentligen ville han ju vara kvar för han hade ju roligt för han gillar verkligen att gå runt och prata o ta en öl med alla gamla polare.

Jag var glad att han gick med mig hem, men ledsen för att jag liksom förstörde hans nöjeskväll.

Känner mig deppig idag över allt detta!

Pust och stön!

Dagens skola är inte den tysta lugna varianten utan här är det liv och rörelse hela tiden. Elever kommer och går mellan olika rum.

Visst vore det härligt om de verkligen vore aktiva med det de ska göra (som för dagen var att skriva repliker och öva in en pjäs samt att leta och skriva fakta om Afrika) men i deras huvud och munnar svävar så mycket annat så skolarbetet kommer i skymundan.

Jag är själv utbildad till grundskollärare för skolåren 1-7 och har arbetat både på låg- och mellanstadiet sedan hösten 1997 fram t.o.m våren 2008.

Men efter att flera gånger under årens lopp fått kroppsliga varningar som yrsel, lunginflammation, magbesvär, konstant trötthet och värk i kroppen så sprang jag in i den tyvärr alltför välkända väggen hösten 2005.

Då hade jag fått nog av alla de krav som jag upplevde från alla håll. Hur jag än gjorde så räckte jag inte till även att jag jobbade lite till och lite till och MYCKET till......

Efter att ha varit hemma ca 1 år och mått riktigt dåligt så började jag så smått jobba på samma skola igen och i våras (dvs 2,5 år efter att jag blev utbränd) hade jag utökat det till 50 % arbete, men kände att jag kommer inte orka arbeta mer än halvtid i skolan om jag samtidigt ska behålla min hälsa.

Därför sadlade jag om totalt genom att ta tjänsledigt och börja jobba 75% på ett konditori. Här trivs jag bra för det är full rulle, jag träffar mycket folk och när jag går hem därifrån så är jag LEDIG! Inga samtal som ska ringas, inga lektioner som ska planeras eller kassar med böcker som ska rättas. Skönt!

Visst saknar jag de mysiga stunderna med eleverna, men inte allt ansvar och allt det administrativa i dagens skola där resurserna bara blir sämre och sämre.

Och det räcker med ett besök i min dotters klass för att känna att jag ska nog inte tillbaka till skolans värld igen för man blir så trött.......

Men visst har jag förlorat ett antal tusenlappar i lön, har mina studielån att betala ca 800 kr/månad på och en man som i värsta fall blir arbetslös i vår, men det ordnar sig på något vis......

Huvudsaken är att vi i vår familj mår bra!