Vad gör man åt pälsen på vinterhalvåret när det är blött, lerigt och slaskigt ute?

Vår hund är en Bearded collie som snart är 3 år. Hans ben och tassar är långhåriga och ser ut som "håriga päls ski-boots från 80-talet" så de är inte roliga att ha att göra med !!

I det här landet när det i stort sett är tråkigt novemberväder året runt är inte Bearded collie en idealisk hundras! För Maltes tassar och ben förvandlas snabbt till toviga illaluktande "dreadlooks" pga allt grus som fastnar i pälsen och bildar tovor.

Hur gör du med din hund?

Brukar du klippa ner pälsen kort några gånger om året eller duschar du och kammar hunden i stort sett varje dag?

Ge mig gärna tips och råd - TACK på förhand! 

Det är som ni vet inte lätt att hålla liv i ett förhållande/äktenskap och det går verkligen i vågor. Hur det funkar mellan två personer beror ju också mycket på det som händer runt omkring, t.ex hur det är på jobbet, hur barnen uppför sig, hur man har det ekonomiskt och framförallt så brukar tid och ork spela en stor roll.

Vi har varit tillsammans i 23 år, bott ihop i snart 22 år och varit gifta i 19 år (den 23 december - ett bröllopsdatum som inte uppskattades av alla i släkten!).

Under årens lopp har det varit en del rejäla kriser, men tryggheten, gemenskapen och kärleken har lyckats vinna varje gång.

Men i vintras var vi redo att ge upp!

Vi tyckte att vi bara gjorde varandra ledsna, inte ville samma saker och hade olika drömmar om framtiden. Efter många diskussioner, bråk, tårar och kramar beslutade vi oss för att separera vilket vi gjorde 1 februari.

Det var tungt att dela upp sakerna och flytta till en liten lägenhet, men det var ändå jag som flyttade för jag kände att jag skulle aldrig ha varken ork eller ekonomi att behålla radhuset. Barnen hade sängplatser även hos mig och kunde bo där de hade lust och jag och min man turades även ibland om att bo med barnen (som är mellan 12-20 år) i radhuset.

Vi var vänner och tog detta beslut gemensamt, men målet var att känna efter vad vi ville genom att dela på oss - inte att skiljas.

Det var en jobbig vår och jag grät mycket och oroade mig för hur framtiden skulle bli. Men under sommaren kände vi båda mer och mer att vi ville vara tillsammans och bo ihop.

Så sedan 1 augusti är vi återförenade här i huset och allt känns lugnt, tryggt och kärleksfullt.

Vi får acceptera att vi är olika, vill olika saker och ibland inte talar samma språk, men vi kände ändå båda två att fördelarna och kärleken mellan oss vägde mycket tyngre än nackdelarna.

När min man sa: "-Jag känner mig halv utan dig." så var det inte så mycket att tveka på längre!